Nenna

Söndagsmorgonen den 21/12 lossnade slemproppen. Jag hoppades att detta skulle vara starten på en kommande förlossning men ack så fel jag hade...

 

 

Sista magbilden v.42+0

Måndagen den 22/12 kl.18:30 befinner vi oss på BB Stockholm, Danderyds sjukhus, enligt planerna och bokad tid för igångsättning.

Det börjas med att två dosor placeras på min mage för att kolla mina sammandragningar och bebisens hjärta. Sedan får jag nål i handen (även fast jag hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville ha det). Nålen i handen var mycket bättre än armvecket om jag skulle vilja ha epidural under förlossningen (vilket jag absolut inte ville ha enligt mitt förlossningsbrev) och sedan så skulle den i armvecket göra ont vid rörelse om man jämförde med handen.

Efter att nålen är satt i handen så släpper min nervositet för jag var bara nervös för det.

Därefter så blir vi uppskickade till en annan våning, BB Stockholms förlossningsavdelning. Där får vi komma in på ett delat rum. Träffar läkare som gör en hinnsvepning och konstaterar att jag redan är öppen 3cm :)

Sedan så får vi mat då vi inte ätit innan pga nervositet innan. Vi promenerar fram och tillbaka på avdelningen, lite mer sammandragningar men inte så mycket.

Kl.22:00 så får vi byta rum till ett förlossningsrum. Ny barnmorska+undersköterska kommer in. Ska spräcka hinnorna men hon hade för korta fingrar så vi får vänta på läkaren som är på kejsarsnitt just då.

Kl.23:15 kommer läkaren in. Barnmorskan trycker på magen och läkaren spräcker hinnorna. Har så mycket vatten i magen så läkaren blir redigt blöt. När det var klart så sätts skalp på bebisens huvud. Sedan så väljer jag att stå vid gåbord. Vattnet fortsätter att rinna minst en timme till och värkarna ökar.

 

Tisdagen den 23/12 kl.01:30 är jag öppen 5cm. Hälften kvar! Väljer att fortfarande andas igenom värkarna. Får dropp för att sätta igång värkarna.

 

Kl.02:45 så står jag inte ut längre och väljer lustgas.

Kl.04:00 är jag öppen 7cm och lustgasen höjs.

Kl.04:33 kommer en tillfällig barnmorska in då min är tvungen att vara med på en annan förlossning. Denna barnmorska hatade jag. Hon var tjatig! Ville att jag skulle prova det ena med det andra, men jag tyckte att jag låg bra där på sängen. Tur att hon bara var där en timme...

Kl.05:20 tycker jag att det börjar trycka på och jag inte kan hålla emot. Är fortfarande bara öppen 7cm. Har redigt ont så jag väljer epidural (då hade jag verkligen ont som egentligen inte ville ha nål i ryggen enligt förlossningsbrev!). Lustgasen hjälper inte längre.

Kl.05:55 kommer narkosläkaren in och sätter epidural.

Kl.06:30 trycker det på igen. Och jag är då fullt öppen! Men inget tal om att det var dags att krysta.

Kl.07:30 ny barnmorska+undersköterska. Älskade dom två! Dom var riktigt peppande och positiva.

Kl.08:00 väljer dom att ta blodprov från bebisens huvud för att se att allt är okej då det är avvikande CTG. Allt okej med bebisen :)

Nu har värkarna avtagit och det trycker inte på längre. Så droppet ökas redigt. Tycker att tiden går riktigt långsamt nu för att inget händer.

Kl.08:50 så trycker det på igen, så äntligen får jag börja krysta!

Kl.10:15 kontaktas läkare och en till barnmorska+undersköterska kommer in. Barnet vill inte komma nån vart även fast jag krystat så läkare beslutar om sugklocka. Enligt Johan så går allt riktigt fort. Jag är i min egna lilla värld och ligger å blundar så jag ser inte vad som händer och inte uppfattar jag det heller. Lustgasen används fortfarande så det kan vara det som är orsaken till min egna värld, haha.

Kl.10:32 börjar dom med sugklockan, strax innan det så klipper läkaren mig i underlivet. Utan förvarning. Jag blir redigt förbannad och säger att jag känner att hon gör något! Så hon sätter en bedövning då det svider rejält.

Kl.10:42 så föds våran älskade son. Jag ligger fortfarande och blundar för jag är helt slut. Bebisen kommer upp på magen då navelsträngen var kort. Johan klipper navelsträngen och pojken får komma upp på mitt bröst. Läkaren undrar om jag vill vila en stund och sedan bli sydd eller om hon skulle sy på en gång. Jag valde att bli sydd på en gång för att få det överstökat.  Vet inte hur många stygn hon gjorde men det kändes som att hon höll på i evigheter, men enligt journalen så blev det totalt 10 stygn.

Min första tanken när bebisen var ute var att ALDRIG MER EN TILL FÖRLOSSNING. Men så fort man glömmer den tanken. Den kärleken man får till sitt barn, så är det värt all smärta i hela världen.

Jag var väldigt handikappad efteråt. Svårt att sitta och ligga bekvämt. Ont att gå. Visst knappt vart man skulle ta vägen. Tur att man har världens bästa man som verkligen ställde upp på allting och gjorde saker utan att ens tänka nå annat!